Den här roliga historien vill jag ge er,  för damen i fråga var ingen mindre än min mormor. Karin tyckte det var gôrroligt att få åka med Sören. Sören har berättat för mig att det pratas fortfarande i  rallykretsar om denna ovanliga provtur. Provåkningen ägde rum i februari 1983.

77-åriga Karin Svensson har upplevt sin absolut första färd i en rallybil.
När färden gick på knyckliga skogsvägar i över 100 km, satt Karin lika 
lugn bredvid Sören Nilsson och åt clementiner!  
- Rädd! Nej, dä va väl ittna dä där. 
Jag gjorde väl inget det är ju Sören som sliter.

I Gräs söder om Sunnemo bor en pigg 77-åring, Karin Svensson. 
På torsdagsmorgonen var hon som vanligt uppe tidigt och lyssnade på lokalradion. 
Där hade man telefonväkteri med värmländske rallyföraren Sören Nilsson. 
Karin tog chansen och ringde. För radioproducenten Kjell Gustavsson
berättade hon vem hon var och att hon gärna ville göra sig en tur i en rally-bil.

- Jag trodde inte det var sant. Att en 77-årig dam ville ut och åka rally. 
Jag trodde stenhårt att det var någon som drev med mig, säger Kjell.
Men det var sant. Och trots att Sören var mitt uppe i slutförberedelserna inför 
starten av The International Swedish Rally, ställde han upp med sin Datsun Bluebird.
- Skoj! Tyckte Sören, som också framhöll att den rallyförare som inte ställer upp på 
liknande uppdrag inte håller sig kvar i branschen speciellt länge.

I Vävstolen Innan Sören Nilsson kom till Karin gick minuterna trots att Karin var 
fullt upptagen med att sätta upp en väv. Upp och ned klättrade hon i vävstolen. 
Än var det telefonen som ringde, än var det någon fotograf som knackade på dörren.
Inte hade Karin väntat sig att så stor uppståndelse bara för att hon ville känna hur det är
att sitta i en rallystol när kurvor och timmervältor susar förbi.
Men att det skulle hända något denna torsdag visste hon.
- Jag läste mitt horoskop i lördags och där stod det att något särskilt skulle hända på 
torsdag, säger Karin. Inte var hon rädd heller för hur det skulle bli att sätta sig bredvid 
Sören Nilsson. Visserligen hade väl Karin åkt bil tidigare, men inte i såna farter som 
det här skulle bli fråga om. - Nåt roligt ska man väl ha i sitt liv. 
Och så tänkte jag att jag ska väl inte vara sämre än lands-hövdingen. 
Men han var rädd han!

Tågluffade Karin värderar inte sitt liv högre än landshövdingens. 
Dessutom gillar hon lite äventyr. 
För tre år sedan gav hon sig ut och tågluffade i landet. Hon var ute några veckor, men
återvände hem sedan maken Johan ringt och bett henne komma hem för att det var så
ledsamt när Karin var borta. Inte minst spår av rädsla stod att finna i Karins ansikte. 
Att vara nervös för att det skulle komma att gå fort i skogen skulle aldrig falla henne in.
- Att det går fort i en bil vet jag väl. Och rädd när jag skall åka med en rallyförare! 
Nej pytt! Det finns väl inget säkrare att åka med. 
Förresten har jag väl varit med om värre. Jag har ju fött två ungar!

När Sören Nilsson svänger in på gården, lyser Karin upp. In kliver en gänglig och 
trygg fryksdaling. Sören och Karin finner varann direkt. 
Karin tycker att Sören kan kalla henne för mormor i framtiden.
Kappan och pälsmössan åker på och Karin sätter sig lugnt till rätta i kartläsarens stol. 
I handen har hon en clementin. Det bär iväg till sträcka 10, Godåsen-Grossmossfallet.
Fram och tillbaka går färden. 
För varje gång Sören och Karin passerar pressuppbådet vinkar Karin glatt. 
När fotograferna fått sitt och tiden inte längre räcker till för Sören Nilsson, springer 
samtliga församlade fram och undrar hur det egentligen kändes.  
Vad får man inte då se om inte Karin med en halväten clementin i näven! 
Trots svindlande farter med sladd och hopp har damen haft sinnesnärvaro att sitta 
och skala och käka frukt! Otroligt!
- Rädd! Nej, det var väl ingenting! Jag satt ju bara här. Det är ju han, Sören som gör allt.
- Det var så roligt att jag absolut skulle kunna tänka mig att åka rally från morgon till kväll, 
säger Karin. Oändligt tacksam kliver Karin ur bilen hemma på gården. 
Att hon verkligen tyckte om upplevelsen råder ingen tvekan om. 
Det riktigt lyste om henne när hon gav Sören Nilsson en jättekram som tack för resan. 
På lördag förmiddag dyker förhoppningsvis Sören Nilsson och Anders Olsson upp på 
nytt vid Godåsen. Då finns också Karin Svensson säkert på plats. 
Gissa om hon håller tummarna för startnummer 24.